Jag saknar Plymouthen, Norrköping give it back!

Jag är trött på min 740. Den håller, fast den är sönder. Den är ful, samtidigt som den är söt på något löjligt sätt. Men jag vill ha min muskelbil!

Eftersom familjen Rikk har öretaget US Automotive (importering av amerikanska bilar), Car Brite Sverige (bilvårdsprodukter) och nu även en verkstad som restaurerar och renoverar bilar, så är mina möjligheter till att skaffa en fet bil kanske större än många andras. Men jag har ett litet problem. Jag har inga pengar.

Men om jag hade, så skulle det lätt införskaffas en Dodge Charger -68 som hade glidit runt på stan och druckit 4 liter under varje torgrunda. Men det är väl bara en dröm, precis som allting annat.

Jag saknar farsans gamla testobjekt. Plymouth Fury, en bil som faktiskt var riktigt bekväm att köra och som inte drack alldeles för mycket. Farsan lackerade den, satte på dekaler, fixade ny inredning och satte på lite fetare fälgar. Bilen blev asgrym, enligt mig.

Nu går den någonstans i Norrköping, vilket är sina små mil från hederliga Tomelilla. Jag hoppas du har det bra, lilla bilen!




Den är faktiskt ganska fet. Eller hur?

Då var man online!

Så där ja!

Ett stort steg för mänskligheten och ett ännu större för mig själv. Jag har gjort mitt första seriösa försök till en blogg-

Jag har varit registrerad här på blogg.se ett tag nu, närmare bestämt tre månader. Under de tre månadernas tid belastades deras servrar enbart med mitt namn, vilket är tungt nog. Men när Marika bestämde sig för att skaffa en blogg ville inte jag vara sämre.

Så nu efter ett x antal timmar av design och svordomar åt HTML ser bloggen skaplig ut. Ja, det har till och med gått så långt att jag nästan i skrivande stund har knåpat ihop ett helt inlägg, och detta utan att skriva en enda vettig mening. Vem fan sa att det var svårt att blogga?

MIN BLOGG kommer att innehålla lite gott och men mest blandat. Men för att göra detta inlägget till ett officiellt inlägg och inte bara meningslöst dravel ska jag slänga upp dagens i-landsproblem.

DAGENS I-LANDSPROBLEM:

Sparningspunkter i rollspel.

Jag sprang timvis i en labyrint i spelet Eternal Sonata. Jag når våning 11. Jag möter en boss. Jag får groteskt med pisk.

Att få stryk av en boss är väl ingen big deal. Men när det inte finns EN ENDA sparningspunkt i hela labyrintjäveln, då snackar vi brott mot mänskliga rättigheter.

Så tack Namco Bandai! Jag ser verkligen fram emot att springa igenom er förbannade labyrint en gång till!





Eternal Sonata, en finne i röven.

RSS 2.0